
(Bilden ovan är ett komplement till texten under, den visar lite av ugglorna + två skålar.)
Gestaltningen har tyvärr tagit stopp ett tag. Som tidigare beskrivits arbetar jag i lera och formar ugglor. Det är meningen att dessa ska rakubrännas men det har blivit uppskjutet, eftersom jag har svårt att hinna med när bränningarna ligger samtidigt som arbete och skola. Jag kommer försöka bränna om ett tag men det dröjer som sagt. Bilder kommer så småning om. Jag vill men jag måste inse mina begränsningar. Ska jag klara alla små delkurser och alla mina åtganden med jobb stryker till viss del gestaltningsarbetet på foten.
Gestaltingen går vidare men det går sakta>
Jag arbetar dock vidare i lera formar även kottar och andra former hämta de från naturen. Det är en längtan till den lugna och icke stress relaterade omvärlden som jag försöker skapa genom gestaltningen. Mitt och Helenas förra möte blev ganska dramatiskt då det kändes som att det blev ett samtal som lugnade min stress. Jag upptäckte att det är sällan jag pratar om det innersta det jag säger ligger ofta utanpå. Inte för att vara ytlig utan mer för att jag ibland har eremit- stunder i mitt liv. Vilket jag inte vet om det gagnar mig egentligen eftersom jag då bär på så mycket tankar som jag förstorar upp och aldrig bearbetar med någon annan.
Vi samtalade om VAD vi gör HUR vi gör men framförallt VARFÖR vi gör. Alltså VARFÖR fortsätta gestaltningsarbetet utanför schemalagd gestaltningstid ? Det är klart att det kan vara väldigt enkelt att svara på eftersom man kan skriva de i enkla ordalag, som att det är kul och roligt. Visst är det kul men hur roligt de än är, krävs det att man är väldigt fokuserad för att skapa och gestalta, speciellt när man har arbete, skola och andra 100% sysselsättningar som kräver uppmärksamhet.
Det kan sägas vara extremt jobbigt att gestalta i alla fall där jag befinner mig just nu. Men det är på något sätt ett tvingande i skapandet som gör att min förståelse för andras skapande växer. Det är ingen dans på rosor som är enkel och banal. Har funderat på det där med att bara göra någonting och sedan visa upp och låta betraktaren skapa sin egen bild och egna tankar. Visst till en del, men en mycket liten del. Kanske gick det att på konstskolor och i ateljéer måla, skulptera och skapa och sedan ställa ut, utan att behöva förklara sig. Den tiden är enligt mig förbi, det känns som att den osagda delen kan vara spännande och leda till nya tankar om objektet. Men det känns som att man kommer längre om man har en tanke att förankra sitt skapande i en tanke som man kan förmedla till elever eller andra.
Mitt och Helenas gestaltningsprojekt kommer avslutas den 25 Maj men för mig kommer det fortsätta längre fram eftersom mitt mål förmodligen inte är nått då. Men jag tänker inte stressa med det som ger mig energi att klara det andra åtagandena.